PluggSara

- Jag ska fan aldrig mer dricka. Jag hatar hur jag blir då, hur jag beter mig.

Konstpaus.

- Jag går liksom runt och är elak mot alla som inte håller på Manchester United.






Personen på bilden KAN ha någonting med texten att göra.

Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag. Idag blir en bra dag.

Träffade en karl nyligen. För att göra en kort historia ännu kortare: Det sa bara "klick".

Så många gemensamma preferenser. Så naturlig connection. Så mycket attraktion.

Och då ska ni veta att jag gått och blivit överjävligt kräsen på gamla dar. Skräder inte med ord likt ovanstående i onödan. Åtminstone inte utan en halv flaska champagne i kroppen, och det har jag tyvärr inte i skrivande stund (drack upp den i förrgår).

Innan denna korta lilla låtsasrelation såg min så-här-ska-du-vara-för-att-jag-ska-vilja-gå-på-en-andra-dejt-lista ut ungefär så här:

1. Tyck om vin.

2. Tyck om att bjuda din dejt på vin.

3. Peta inte i näsan, typ.


Efter denna korta lilla låtsasrelation ser den ut EXAKT så här:

1. Utgör inte ena halvan av ett redan existerande förhållande.

2. Undanhåll heller inte nämnda information...

3. ... för att sedan låta undertecknad upptäcka den i form av en gemensam vän på Facebook.

18.00
"Vad händer? Jag är lite småsugen på onsdagsvin..."


21.00
"Vinprovning! Och jag sväljer, så lite yr är jag... Vart e du?"


23.00
"Full"


00.00
"Taggelitagg!"


02.30
"Är det sant att Sara ska vara på jobbet nio imorgon? HAHA."


08.00
"Du är guld, vet du det?"

ÅRETS...



ingivelse: Genomgick en heeeel veckas kris i april, och insåg snart att jag hellre krisade i ett varmt land än i Sverige.
Så jag bestämde mig för att flytta till Frankrike.
Sagt och gjort. Packade väskan och tog första bästa flyg ner till släkten.



flyttar: Från studentbostad i Örebro via mamma i Örebro till Sussi i Stockholm via mamma i Örebro till släkten i Frankrike och så tillbaka till mammsingen.
24 år - jag?



hjärnsläpp: När jag halkade på Harrys dansgolv och tänkte att ingen skulle märka det om jag genast satte mig i skräddarställning och låtsades meditera.
Jag hade fel.



sysselsättningar: Studerande, garderobiär, barnskötare, bartender, logevärd, vd-assistent, copywriter och projektledare.
Ett intressant, men inte ett dugg lönsamt, år.



mest misslyckade dejt: Killen som under vår första dejt fick ett mess av en gammal crush, trodde att jag inte såg vem messet var ifrån (mobilen låg bara 30 centimeter ifrån mig när den pep till..) - och ogenerat satt och messade med "Snygg-Ida" under resten av filmen.

Hela historien utgör för övrigt kapitel 18 i min kommande bok.



mest misslyckade brud: jag, som fortsatte att träffa den ogenerade första dejt-messaren. Länge.
(Som sagt: Hela historien utgör kapitel 18 i min kommande bok...)



kväll: Isabelles bröllop (eller ja, Isabelle och Rickards bröllop för jag tror att Isabelle faktiskt lät honom vara med på ett litet hörn den där dagen) den 13:e augusti. Det var så oerhört fint, roligt och Isabelligt. Brudens tal kommer jag aldrig - och förmodligen inte brudgummens mor heller - att glömma.
Helt klart årets kväll.



vita vecka: Tror jag lyckades pricka in typ exakt en (1) det här året, så det måste ju liksom bli den här. Å andra sidan så VAR det här faktiskt en av årets bästa veckor överhuvudtaget.

Jag talar naturligtvis om Peace & Love-veckan. 

I maj fick jag ett infall att jag borde ha hunnit besöka en festival innan jag fyller 20+++++, efter en blöt utekväll i juni skickade jag in en funktionärsansökan lite på skoj så där - och två veckor senare stod ett nervvrak till fruktansvärt malplacerad brud i pennkjol och ballerinaskor i artistbaren på Club Eden.

Dessutom hade jag råkat på en slags komplikation dagarna innan; vännen som skulle hänga med ställde in. Så jag åkte ENSAM med mina obefintliga musik- och festivalkunskaper till här-hör-jag-inte-hit-land. Hyrde en kameraövervakad musikstudio utan dusch av ett lokalt rockband, fick duscha hos en av bandmedlemmarnas mormor och tog på mig så många extrapass att det enda band jag hann se var... hmm.. inte ett enda. 
Tack vare att jag i princip bara jobbade och sov i Borlänge hann inte enda droppe alkohol slinka ner längs strupen.

Förutom när vi stängde ner festivalen och tömde baren förstås, men det är definitivt en annan historia.

Min besöksstatistikskurva ser oroväckande likt ut mitt humör för närvarande. Men inom kort ska jag genomföra några smärre förändringar och bli glada Sara igen hade jag tänkt. Glada Sara som bloggar.

På tal om exakt det här, förresten. Det är så lätt att ge sina vänner råd, och sedan falla i samma grop själv. Jag vill återigen tacka Natalie för hennes blogginlägg som gör mig stark i svaga stunder, och övertygar mig att alltid lyssna på mitt hjärta och min magkänsla.

Orka leta upp hjärncellerna som trillade ut på Strömpis dansgolv igår, liksom.

I höst planerar jag att gå in mina träningsskor. Har bara haft dem i tre år, så jag har liksom inte hunnit. Dessvärre är de så djävulskt osköna, men det tänkte jag ju såklart inte på i affären. Hallå, de var ju ROSA! Dessutom matchade de min årgångsmobil från 2003.

På tal om min årgångsmobil...

Den här hösten åker den banne mig ut med antennen före. Fan, min hemtelefon är till och med nyare. Det som dragit mig från att köpa en ny, förutom det senaste årets hobbyförfattarfasoner med tillhörande inkomster (läs: utgifter), är min beslutsångest: det finns ju så förbannat många lurar att välja mellan nuförtiden!

De enda krav jag har är att man ska kunna ringa och messa med den (jag vet, jag ska gå med i PRO imorgon...), och så får den hemskt gärna INTE vara rosa. Jag skulle väl inte bli jätteledsen om den låg och dammade i en rea-korg heller. 

Inte ett år för tidigt.

Igår var jag ute för första gången på en vecka. Förförade hos Emma och efterförade hos Johan innan vi äntrade Satin.

Men det var inte det jag tänkte säga.

Den enda egentliga anledningen till det här inlägget är att jag vill tala om att en kille kom fram till mig igår och frågade om det var jag som var PluggSara. Han berättade att hans flickvän läser min blogg och... *trumvirvel*... tycker om den! 

Jag är fortfarande lycklig. 


PS. Nej, jag hajar inte heller valet av rubrik. Men jag är bakis, hungrig och ful så att sitta och klura på träffsäkra rubriker har liksom prioritet noll just nu.

På söndag skulle jag ha flyttat till Norge. Jag hade fått jobb som marknadsförare på en relativt stor reklambyrå.
Trodde jag, ja.

När företaget "inte kunde" maila över kontraktet i förväg anade jag oråd, och googlade fram att denna reklambyrå, som ligger bakom ett flertal kända kampanjer även i Sverige, hamnat i blåsväder tidigare. "Slavkontrakt", felaktig löneinfo, 60-timmars arbetsvecka, obetald övertid, ingen sjuklön, osv.

Då jag fick introduktionsmailet insåg jag att de dessutom uppgett helt andra arbetsuppgifter under de fyra (!) telefonintervjuer vi haft, än vad som nu framgick i mailet. Arbetsuppgifter som skiljer sig så drastiskt från det jag blivit lovad, att den enda gemensamma nämnare med tjänsten jag faktiskt sökte är det förbannade företag som ligger bakom hela skiten.

En del av mig blev väldigt sugen på att genast ta mig över gränsen och skåda eländet med egna ögon. Men en större del av mig ville tydligen riva sönder mitt tillfälliga norska personnummer och ligga bölandes i sängen några dagar, så så fick det bli.

Fuck ödet.

Lördagen den 13 augusti 2011 var magisk. En av mina närmaste vänner från tonåren/ungdomstiden gifte sig med herren hon spanat in sedan barnsben, och bjöd in till en fantastisk fest. Hon höll dessutom ett fantastiskt tal - fantastiskt vågat. Haha. Jag fullkomligt ÄLSKAR hur Isabelligt det här bröllopet var.

Tack för att jag fick vara med.





Isabelle och Rickard Nerelius - probably the cutiest couple in the world.





Så här nöjd har jag inte sett Isabelle sedan vi ställde oss framför samma spegel senast.





Min mamma tycker att Rickard är vacker som en tavla, och jag är benägen att hålla med. 


 


 Isabelle som vi är vana att se henne.

12.14
"Kom hem till mig idag om du vill. Vi kan prata, kramas eller vad som helst."


12.32
"Igår skrek du att jag skulle låta dig vara, och det är precis vad jag tänker göra. Jag har varken tid eller lust att umgås med personer som gör mig förbannad."


12.37
"Jag som lagar currypasta och allt..."


12.39
"Hahaha. Spara lite åt mig. Kmr med en film."

1. Karma. Det här är lika självklart för mig som gravitationslagen, som min kärlek till att prata, som ketchupen på pommesen...
What goes around comes around. Förr eller senare. ALLTID.
Och du.. karma is only a bitch if you are.


2. Jag må inte vara ett lika stort fan av Dr Phil som mor min, men en smart sak han sagt brukar jag tänka på:
Du skulle inte bry dig så mycket om vad andra tänker om dig, om du bara visste hur sällan de tänker på dig. 


3. Vad du än gör, vad du än säger, hur du än ser ut - så kommer det alltid finnas någon som inte tycker om det. Det finns därför ingen anledning att försöka vara alla till lags, för det är helt enkelt en omöjlig uppgift.
Den enda du ska lyssna till, när det handlar om dig, är dig själv.


4. Sitt inte och vänta på att livet ska börja, det pågår redan. Så fundera inte så mycket. Gör det bara! 


5. Om ovanstående inte funkar (eller om du behöver lite hjälp på traven med punkt 4): vin. Universallösningen nummer ett.